mattiasson.net

Jag har precis petat i mig de sista dropparna av en av de absolut trevligaste whiskys jag vet, Lagavulin Distillers Edition 1989, Double matured. Den är alltså slut. Finito. It has gone to meet it’s maker.

Allt började i Paris år 2000. Becka och jag hade varit på vår korta bröllopsresa och på väg tillbaka hittade jag en flaska Lagavulin Double Matured som jag kände att, DEN skulle vara något för Macke. Som ett litet, alldeles otillräckligt – men ändå som en början på ett, tack för hans insats som toastmaster och bestman på bröllopet. När jag ett tag senare smakade på den hemma hos honom var förälskelsen ögonblicklig! Jag ångrar inte på något sätt att jag gav bort den, men jag skulle absolut ha köpt två flaskor. Minst!
Många år senare är jag i Sollentuna Centrum och botaniserar bland hyllorna på Systemet och vad ser jag plötsligt framför mig på hyllan med det tillfälliga sortimentet? En -89:a av Lagavulins DM! Det behövdes inte ens funderas på. Det var bara att köpa! Hyfsat dyr flaska, men ack så gott. Sedan dess har jag inte sett den på något Bolag.

Så... skulle någon få syn på en flaska (eller två) någonstans, så hör av er. Eller ännu bättre – köp först och fråga mig sen.

Nu finns det fler bilder på EKF-grabbarna från ungdoms-SM i rugby 2007. Du hittar dem på http://www.mattiasson.net/event/rugbyusm07/

Tidigare år har jag åkt till “Udden” ensam (2002) och tillsammans med David och Adam (2006), så nu var det hög tid att ta med tjejerna. Vi åkte direkt efter skola och dagis och fastnade givetvis i köerna söderut. Men det gick bra ändå. Frampå eftermiddagen var vi nere i trakterna kring Nykvarn och efter lite letande så hittade jag fram till var det var vi skulle ställa bilen för att vandringen skulle bli lagom lång (eller kort om man så vill). Första gången hamnade jag på Udden mest av en slump eftersom jag var ute och klev i skogarna däromkring och andra gången blev resan lite anpassad, för killarnas skull. Så en parkeringsplats i närheten av Udden var ett måste. Så även denna gång.

Vi kom fram i alla fall och vandringen kunde börja. Det var vackert väder och det kändes helt OK för barnen att ta sig genom skogen trots att det var väldigt ojämnt och halt på sina håll. Dessutom hade de ju sina ryggsäckar att bära på och det var lastade ganska tungt. Framförallt Davids.

Efter att tälten var uppe så började vi laga mat och göra i ordning för kvällen. Det blev rundvisning för tjejerna, ledd av David och Adam, och ganska sent på kvällskanten vankades det pasta med bacon, vitlök och körbärstomater. En Udden special, helt enkelt.

Barnen knoppade in vid åtta, halv nio-tiden och ungefär då började det att droppa. Becka och jag satt inne i tjejernas tält och pratade och sippade på lite whisky och Baileys medan det regnade på tältduken. Mysigt!
Men efter ett tag så gick vi också och la oss i var sitt tält.

Barnen sov som stockar hela natten och på morgonen blev jag väckt av Becka och Julia som tittade in i tältet.

Det var lite fuktigt och dimmigt ute när vi steg upp, men det skingrades snabbt och blev till en fantastiskt vacker dag. Efter frukost, trädklättring, lingonplockning och barkbåtstäljning (och sjösättning!) och allmänt mys på berghällarna så packade vi ihop våra saker så sakteliga och vandrade långsamt in genom skogen igen.

Frampå eftermiddagen/kvällen var vi hemma på Solängsvägen igen. Lite trötta, men väldigt glada!

Alla utvalda bilder från årets expedition finns givetvis i dagboken.

• Dag 1

• Dag 2

  Fler bilder och mer om tidigare expeditionen hittar du på följande sidor:

• 2006 års besök på Udden – Dag 1
• 2006 års besök på Udden – Dag 2
• 2002 års besök på Udden – Dag 1
• 2002 års besök på Udden – Dag 2

100 mil i bil, 40 gjorda poäng och 1 USM brons! Ett bra facit för Erikslunds U7:or.

I helgen gick ungdoms-SM i rugby av stapeln i Växjö och Erikslunds rugby åkte dit med U7-, U9-, U11- och U13-lag. U7:orna fick en enorm uppbackning från hela klubben och stora delar av andra klubbar också när matcherna gick av stapeln i morse. David fick inte igång spelet riktigt i första matchen, men oj, vad det blixtrade till i andra! Långa rusher, schyssta tacklingar och passningar, ett försök och räddade poäng.

Det var en kul, mysig och spännande helg med massor av rugby och kompisar.
Nu är den glada bronshjälten hemma igen hos sin stolta mamma och pappa.

Uppdatering: det finns fler bilder på http://www.mattiasson.net/event/rugbyusm07/

Några dagar sent… men ändå... Nu är uppgraderingen klar i alla fall. Samtidigt som allt är på plats så hör man rykten om nya betaversioner. Men så är det väl alltid. Inte sant?

Idag kommer jag att uppgradera Mattiasson.net till den senaste versionen av WordPress. Det innebär att den inte kommer att fungera fullt ut emellanåt, men förhoppningsvis så skall allt vara fixat mot slutet av dagen.

Idag har de Skoljogg på Davids skola, dvs hela skolan ska ut och jogga/springa/gå en relativt lång bana vid tio-tiden idag. När Becka och David skulle gå till skolan i morse utspelade sig följande dialog:

B: – Skynda dig nu. Vi har bråttom. Vi får springa.
D: – Nej.
B: – Vadå? Vi måste springa nu.
D: – Nej, jag vill inte slösa på springet.
B: – Menar du att du vill spara det till Skoljoggen?
D: – Ja.
B: – Men du får nog mer spring i benen sen.
D: – Nej, jag vill spara. Men jag kan gå riktigt snabbt! Titta!

När Becka skulle till jobbet tidigare idag så tog hon sin mobil, ropade ”- Nu måste jag springa. Hej då!” och försvann sedan ut genom dörren. Sen kom hon tillbaka igen och tog sin laddare, sa ”- Jag måste nog ladda mobilen när jag kommer till jobbet”, och försvann igen.

Adam funderade en kort sekund och sa sen: ”- Pappa, skulle mamma ladda mobilen när hon sprang?”. Tja, det vore ju smart tyckte jag. Det finns ju klockor som drar upp sig själv med hjälp av bärarens rörelser, dynamos på cyklar och en hel massa annat som utnyttjar rörelseenergi, så varför inte?
”- Nä, det är inte bra, pappa”, ändrade Adam sig sedan. ”- Varför det?”, frågade jag.
”- Då måste man göra hål i byxorna så man kan sätta fast mobilen i benet.”
Tja, hål i byxorna är ju inte bra alltid… Eller?

Hur jag har kunnat låta bli att skriva något om miss FBI är ett mysterium.

På 32 Sukhumvit Soi 13 i Bangkok ligger en liten vietnamesisk restaurang, Xuân Mai, där jag och Fredrik Ö var och beställde mat när jag var och hälsade på i Bangkok.

Det var Beckas och min bröllopsdag , men vi kände inte för att gå ut, så lite lyxigare takeaway tillsammans med Mia och Fredrik blev lagom.

Fast att säga att Fredrik och jag beställde var att ta i. När vi satt där kom en kvinna inhastande genom dörren. Det ösregnade utomhus så hon var precis lika blöt som vi. Men det gick ingen nöd på varken henne eller oss för det. Hon satte direkt igång att prata om vilka dagens specialiteter var och hur fantastisk hennes softshell crab var. Vi blev fullständigt överkörda vad det gäller att beställa, men Fredrik hade varit där många gånger tidigare och lät henne få fria händer att fixa ihop något bra.
Hon hade haft besök av en fransk kock dagen innan som inte kunde berömma maten nog och dessutom hade Bangkok Post precis varit där och klassat hennes lilla restaurang som en av Bangkoks 10 bästa, matmässigt sett. Kunde ju låta som vilken rövarhistoria som helst, om det inte var för det faktum att maten verkligen var fantastisk.

En ännu mer otrolig, men sann, historia var hennes egen.
Hon var tidigare vietnamesisk skönhetsmiss och utvandrade till USA. Där antogs hon till FBIs utbildning, tog examen som specialagent och fick sedan utlandsstationering i Bangkok. För några år sedan slutade hon och öppnade restaurang som nu har blivit omåttligt framgångsrik trots sin storlek. Bara det gjorde det värt att besöka stället…

Efter att ha haft lilla Clion stående, kraschad, i garaget i ett halvår så lyckades jag, med Roberths hjälp (Tack!), äntligen få in den på skadebesiktning häromdagen. Besiktningsmannen skrattade mest när jag kom in med den och meddelade att det var nog sista gången vi såg den bilen. Mycket riktigt…

Skadorna skulle kosta 57300 kr att reparera och det är bara lite mer än vad bilen är värd… ;) Så idag ringde de från försäkringsbolaget (LF givetvis) och meddelade att vi skulle få 20000 kr för den i inlösen. Synd på den lilla trotjänaren, men pengarna sitter fint på vägen mot en ny bil. Sakta men säkert…