mattiasson.net

Jag har precis petat i mig de sista dropparna av en av de absolut trevligaste whiskys jag vet, Lagavulin Distillers Edition 1989, Double matured. Den är alltså slut. Finito. It has gone to meet it’s maker.

Allt började i Paris år 2000. Becka och jag hade varit på vår korta bröllopsresa och på väg tillbaka hittade jag en flaska Lagavulin Double Matured som jag kände att, DEN skulle vara något för Macke. Som ett litet, alldeles otillräckligt – men ändå som en början på ett, tack för hans insats som toastmaster och bestman på bröllopet. När jag ett tag senare smakade på den hemma hos honom var förälskelsen ögonblicklig! Jag ångrar inte på något sätt att jag gav bort den, men jag skulle absolut ha köpt två flaskor. Minst!
Många år senare är jag i Sollentuna Centrum och botaniserar bland hyllorna på Systemet och vad ser jag plötsligt framför mig på hyllan med det tillfälliga sortimentet? En -89:a av Lagavulins DM! Det behövdes inte ens funderas på. Det var bara att köpa! Hyfsat dyr flaska, men ack så gott. Sedan dess har jag inte sett den på något Bolag.

Så... skulle någon få syn på en flaska (eller två) någonstans, så hör av er. Eller ännu bättre – köp först och fråga mig sen.

Denna artikel publicerades Sunday 7 October 2007 kl 20:10 och sparades i kategorierna Mat & Dryck. Följ svar och kommentarer via RSS 2.0. Du kan kommentera/svara, eller göra en trackback från din egen site.