Nazistiskt dravel i brevlådan
I går, när vi var ute och övade på cyklingen i området, stannade David till och tog ut posten från brevlådan. Det var inte mycket – en lapp om inspektion av skorstenen och något som vid första anblicken såg ut som ett tidningsurklipp ur Hemmets Journal eller Sverigehäftet eller något liknande fyrfärgstryck på sladdrigt papper. Men riktigt så väl var det inte.
Av någon anledning har NSF, NationalSocialistisk Front, bestämt sig för att Sollentuna är den kommun som de skall satsa på för att ta sig in i åtminstone något kommunfullmäktige i landet. Så en av huvudmännen har flyttat hit, demonstrationer har arrangerats och nu kommer detta utskick.
Jag kan inte låta bli att bli fascinerad av hur snett dessa människor tänker, hur skruvad den mänskliga hjärnan kan bli, så jag var bara tvungen att läsa. Reaktionerna lät inte vänta på sig. På 2 sidor, fram och bak av ett A5-papper, lyckas de få mig att pendla mellan ilska, uppgivenhet, förakt och ren glädje. Att mana fram känslor kan de i alla fall.
Detta var det mest koncentrerade dravel jag läst på mycket länge. Ilskan kom över en del uttalande i texten (“påtvingad integration där det svenska folket uppmanas att blanda ut sina gener med andra folkslag”, “svenskar luras in i blandäktenskap”, “Nu på 2000-talet finns det inte en enda stad för svenskar.”), uppgivenheten över att de flyter runt i samhället och säkert lyckas påverka någon, framförallt arga och besvikna ungdomar, föraktet kom när man tänker på de som står bakom detta tryck och som, utan att skämmas, visar upp bilder på ungdomar som är uniformsklädda och bär blå-gula NSF-sköldar i bästa Hitlerjugend-stil. Glädjen kom trots allt när man inser hur de, utan att försöka dölja det nämnvärt, för fram sitt budskap genom skruvad, idiotisk retorik och, mer än något annat, visar på en riktigt bra anledning till att inte placera dessa människor i fullmäktige.
Den enda likheten mellan dem och mig, är att vi båda är ute och cyklar.