Intet är som väntans tider
“Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge”, heter det. Pyttsan! Även om Pricken är vårt tredje barn och jag inte känner mig nervös inför förlossningen så är jag mycket mer otålig än inför någon av de andra förlossningarna. Livet har rusat på i expressfart under det senaste halvåret och jag har knappt hunnit fatta att vi faktiskt ska ha ett barn till.
Det var nog inte förrän för några veckor sedan, efter massiv påtryckning från Becka (små hintar om att det var dags att packa förlossningsväskan, flytt och iordningställande av spjälsängen, inköp av bebiskläder mm), som sanningen slog mig i huvudet och jag vaknade till. Vi ska ha barn! Snart!
Sedan dess har jag upplevt nio månaders graviditetstankar komprimerat på bara några veckor. Överväldigande! Lika överväldigande är otåligheten. Att vänta på något kul har aldrig varit min starka sida och den är om möjligt ännu svagare just nu. Pricken var beräknad till den 4 maj, dvs igår. Både David och Adam är födda dagen efter beräknat datum, dvs idag om Pricken skulle följa samma mönster. Nu ser det inte ut att bli så eftersom dagen lider mot sitt slut. Men man ska aldrig säga aldrig… Frågan är bara: När är det dags?!