Diskriminering eller exkludering?
Jag är med i Par Bricole – ett ordenssällskap från slutet av 1700-talet. Ett av antagningskraven är att man skall vara man över 21 års ålder. De övriga antagningskraven är könsneutrala. Men EN sådan regel är tillräcklig för att det inte skall finnas några kvinnor i sällskapet. Är en sådan reglel då diskriminerande? Eller endast exkluderande? Vad är skillnaden? Är det någon skillnad?
Detta diskuterades på altanen i Hammarbyhöjden en varm dag i somras och jag noterade då att jag måste skriva något om det. Sen har tiden rusat iväg och det har inte blivit av. Förrän nu.
Själv är jag av åtsikten att allting inte måste vara öppet för alla. Sedan när är tjejmiddagar diskriminerande till exempel? Nu tycker säkert folk att det är skillnad på tjejmiddagar och ett sällskap som tex Par Bricole. Men båda företeelserna riktar sig mot människor som man känner, delar intressen och åsikter med samt endast av ena könet. Ingen av företeelserna är riktade mot en allmänhet av något slag. De är båda slutna, privata sällskap, om än av helt olika storlekar. ParBricole är idag runt 5000 medlemmar runt om i landet.
Att slutna sällskap av den storleken kan tyckas vara ett problem eller orosmoment i samhället förstår jag. Problemen uppstår när frågor som skall diskuteras och lösas i samhället istället hanteras bakom lyckta dörrar av personer med ett speciellt förhållande till varandra, såsom bröder i ett ordenssällskap etc. Dock skiljer detta sig inte nämnvärt från det nätverkande som är så brett accepterat och lite “inne” i samhället idag. Människor har en tendens att stödja sina vänner före de okända. Bruk och missbruk är fortfarande två olika saker.
Däremot är jag helt för att evenemang, organisationer, arbeten etc som riktar sig till en allmänhet skall vara öppna för alla, oavsett kön, religion, sexuell läggning etc. Diskriminering är ett otyg som vi måste bli av med.
Skulle någon tycka att jag har uppåt väggarna fel, så kommentera i så fall och försök övertyga mig. Jag ändrar mig gärna om någon lyckas.